Bakgrunden till projektet ”Energigemenskaper på landsbygden” kan förstås mot bakgrund av utvecklingen och utmaningarna med förnybar energi, särskilt i Sverige. Vid etablering av traditionella energikällor som vind- och vattenkraft har det ofta uppstått lokalt motstånd. Denna opposition är komplex och beror på flera faktorer, såsom rättviseaspekter mellan olika intressegrupper, ekonomiska överväganden, ägandefrågor, hänsyn till djur- och naturliv samt påverkan på landskap och rekreation. Särskilt i fråga om vindkraft har detta lokala motstånd, ofta kallat ”not-in-my-backyard”-fenomenet, lett till att kommuner lagt in veto mot nya etableringar.
Energigemenskaper på landsbygden presenterar sig som en innovativ lösning på flera av dessa utmaningar. Dessa gemenskaper bygger på principen om lokalt ägande och förvaltning av energiresurser, vilket kan adressera många av de problem som traditionell energiproduktion stött på. Genom att engagera lokalsamhällen direkt i utvecklingen och driften av förnybara energikällor, kan energigemenskaperna bidra till att skapa ett ”yes-in-my-backyard”- fenomen, där lokalsamhällen aktivt stödjer och deltar i övergången till förnybar energi.
Det är dock inte självklart att så blir fallet, då energigemenskaper såsom de beskrivs i EU direktiven trots allt är ett ovanifrån initiativ, och dessa riskerar att inte skapa den sociala effekt som önskats i utformningen av direktiven [1]. Det pågår flera initiativ i Sverige för att skapa energigemenskaper och några viktiga lärdomar från dessa initiativ är att det behöver finnas just en lokal förankring och att det krävs ett långsiktigt och systematiskt arbete tillsammans med medlemmarna i energigemenskapen för att den skall upplevas som värdeskapande och motivera de investeringar som krävs [2]. Vidare finns det ytterligare utmaningar med att initiera och driva energigemenskaper såsom otydliga regelverk, osäker lönsamhet och diffus affärsmodell, behov av kunskap och långsiktigt engagemang [3-6], och dessa behöver adresseras inom lokalsamhället för att det skall vara möjligt att etablera en energigemenskap. Samtidigt som utmaningarna är flera, finns det också uttalat ett intresse för just energigemenskaper som upplevs kunna bidra till flera olika värden [7].
Denna ansats speglar även de större visionerna som New European Bauhaus-rörelsen står för, vilka inkluderar att skapa hållbara, estetiskt tilltalande och socialt inkluderande samhällen. Genom att integrera förnybar energi på ett sätt som också respekterar och förbättrar det lokala landskapet, kulturella värden och social sammanhållning, kan energigemenskaper på landsbygden vara nyckeln till en mer holistisk och accepterad energiomställning.
Mycket av forskningen som fokuserar på de sociala bitarna av energigemenskaper sedan EU direktiven till fullo presenterats 2019 har hittills studerat olika förutsättningar och drivkrafter/hinder hos (potentiella) medlemmar och andra intressenter [7-10]. Vidare har det också fokuserats på behov och roller som olika aktörer har eller behöver ha för att möjliggöra energigemenskaper, exempelvis har kommuners roll lyfts som en möjliggörare för att ge samlad information och stöttning till intresserade lokalsamhällen [11]. Några initiativ på senare år har börjat titta på metoder för inkludering av medborgare i energigemenskapssammanhang, där exempelvis spelifiering (gamification) och serious gaming är metoder som används [12, 13]. Dessa är intressanta då de belyser aspekten av att hitta vägar in för att skapa ett engagemang och intresse för lokala energifrågor på ett lekfullt och inspirerande sätt [14]. I projektet energiframtider har forskare från LTU och RISE hållit workshops med allmänheten som resulterat i berättelser som utmanar det rådande energilandskapet [15]. Parallellt har också Skellefteå kommun inom ramen för New European Bauhaus programmet, utsett en grupp med forskare och praktiker att ta fram en framtidsbild av kommunen där den beskrivs attraktiv och levande [16]. Även om medborgare deltagit i båda dessa initiativ, så behöver dessa framtidsvisioner förankras och utvecklas till att passa just den lokala kontext som konkreta byar på landsbygden befinner sig i.
Projektet har strategiskt valt Skellefteå som sin geografiska testplattform, en kommun som speglar ett Sverige i miniatyr med hälften boendes på landsbygd respektive i tätort [17]. Skellefteås profil stärks av flera betydande industriella satsningar, såsom Northvolts batterifabriksetablering. Norra Sverige är också en strategisk plats i Europa för testning av ny teknik i kallt klimat och här finns ett ekosystem av aktörer som arbetar med elektrifiering av samhället. Detta har också manifesterats genom samarbetet med kompetenscentret Arctic Center of Energy (ACE), där Northvolt, Skellefteå Kraft, LTU och Skellefteå kommun samarbetar för att tillsammans arbeta för att accelerera elektrifieringen av samhället.